Typewriter tip tip tip

Jag har nu en gång för alla bestämt att jag måste äga en skrivmaskin, det går liksom inte att bestrida. Courier new i all ära, men när det kommer till kritan duger bara äkta vara.

Min första skrivmaskin (ett tidigt loppisfynd) var svart, trögskriven och vägde säkert sju kilo. Jag var elva år och en av mina bästa lekar var att slå upp meningar på måfå i gamla romaner som jag sedan skrev på skrivmaskin efter varandra, för att på så vis knåpa ihop min egen roman. Det blev alldeles makalöst osammanhängande historier. Jag har alltid gillat klipp-och-klistra-grejen.

Senare bytte jag upp mig och lånade mormors bruna Facit Privat (heja Åtvidaberg!) från 70-talet. Den vägde visserligen mindre, men hade fortfarande sådana där högt sittande tangenter som man lätt fastnar med tassarna i...

Efter att tålmodigt ha hamrat mig igenom dessa tröskverk, har jag kommit till slutsatsen att min drömskrivmaskin ska vara liten och portabel! Helst ska det vara en ljusblå Olivetti Lettera 32. Den är nog den finaste jag har sett.

Den är nog lurig att få tag i, designklassiker som den är, men eftersom jag fortfarande befinner mig i loppisstaden Kristinehamn så går det i alla fall att hitta finfina substitut! Av en händelse råkade det vara 50% rea på Röda Korset i onsdags, och av en händelse stod där en liten skrivmaskin och väntade på mig. Jag knep den för 100 kronor och gick hem nöjd. Den heter Olympia Splendid 33 och är liten, lätt och söt. Den behöver ett nytt färgband, sen tror jag att vi ska komma bra överens.

...

Det går inte att skriva om skrivmaskiner utan att bjuda på mitt favoritskrivmaskinsklipp! Det är från filmen Bombay Talkie och låten går även att höra i The Darjeeling Limited.