
Koftan, del 2
Typewriter tip tip tip
Jag har nu en gång för alla bestämt att jag måste äga en skrivmaskin, det går liksom inte att bestrida. Courier new i all ära, men när det kommer till kritan duger bara äkta vara.
Min första skrivmaskin (ett tidigt loppisfynd) var svart, trögskriven och vägde säkert sju kilo. Jag var elva år och en av mina bästa lekar var att slå upp meningar på måfå i gamla romaner som jag sedan skrev på skrivmaskin efter varandra, för att på så vis knåpa ihop min egen roman. Det blev alldeles makalöst osammanhängande historier. Jag har alltid gillat klipp-och-klistra-grejen.
Senare bytte jag upp mig och lånade mormors bruna Facit Privat (heja Åtvidaberg!) från 70-talet. Den vägde visserligen mindre, men hade fortfarande sådana där högt sittande tangenter som man lätt fastnar med tassarna i...


Koftan, del 1
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)